kiiimberly

återigen: samma konstaterande och samma tanke. har kommit tillbaks flertalet gånger under samma vecka. sitter och diskuterar med pappa som är övergod, alla ska älska varandra och alting är förlåtligt

konfronterar mig själv: accepterar färre och färre saker och blir lika förvånad och ställd varje gång det händer.  människor sänker sig själva och utför underliga handlingar. är dom själva medvetna om hur totalt blåsta, tankelösa och inkompetenta dom är? eller fattar dom inte? förstår dom verkligen inte att det dom säger är total jävla spontan sörja, till någon form av försvar?

så: har insett att jag måste ta tag i skolan och plugga ordentligt. så jag kan komma in och läsa som psykolog. kommer att bli dränkt av mina egna tankar annars.