fräter
hatar saker som smakar lite för gott. plommon i detta fallet. livsfarligt.
för övrigt är allting så konstigt. byter och växlar. kan inte bestämma mig. tröttnar så fort. eller tvärtom.
en konstig rastlöshet som blandas av trötthet, jämt. vill ha något, behöver något. men vet inte vad.
lurar mig själv, har inte kontroll, intalar mig själv att jag känner som jag gör "bara för att". varför?
har ju inget behov av det? eller vad är det jag strävar efter? behöver ju inte. men vill inte avsluta.
hade i alla fal finbesök av stockholm i helgen. det var återigen fina timmar som flög iväg av utvecklad vishet.
tankeutbyten, så lika och olika. delade meningar. delade vägar, och för lång distans.
och undrar som vanligt. ligger och tänker och funderar när det någonsin ska hända. när obekvämheten ska försvinna. när jag ska våga. eller, jag har ju redan vågat. men kan inte accceptera det bara. sväljer ju det hela tiden utan att tänka efter. eller det är ju efter tänket kommer. eftertänket. pratar snabbare än vad jag tänker. sväljer snabbare än vad jag tänker med för den delen. och har kommit fram till att min blogg är som min egen dagbok, full av anteckningar bara. som ingen annan förstår någonting utav ändå.
jag vill ju någonting och jag stärvar ju efter det. försöker hela tiden, men männinskor låter det inte ske. förhindrar det undermedvetet.........så kommer jag någonsin att lyckas...nej.
för övrigt är allting så konstigt. byter och växlar. kan inte bestämma mig. tröttnar så fort. eller tvärtom.
en konstig rastlöshet som blandas av trötthet, jämt. vill ha något, behöver något. men vet inte vad.
lurar mig själv, har inte kontroll, intalar mig själv att jag känner som jag gör "bara för att". varför?
har ju inget behov av det? eller vad är det jag strävar efter? behöver ju inte. men vill inte avsluta.
hade i alla fal finbesök av stockholm i helgen. det var återigen fina timmar som flög iväg av utvecklad vishet.
tankeutbyten, så lika och olika. delade meningar. delade vägar, och för lång distans.
och undrar som vanligt. ligger och tänker och funderar när det någonsin ska hända. när obekvämheten ska försvinna. när jag ska våga. eller, jag har ju redan vågat. men kan inte accceptera det bara. sväljer ju det hela tiden utan att tänka efter. eller det är ju efter tänket kommer. eftertänket. pratar snabbare än vad jag tänker. sväljer snabbare än vad jag tänker med för den delen. och har kommit fram till att min blogg är som min egen dagbok, full av anteckningar bara. som ingen annan förstår någonting utav ändå.
jag vill ju någonting och jag stärvar ju efter det. försöker hela tiden, men männinskor låter det inte ske. förhindrar det undermedvetet.........så kommer jag någonsin att lyckas...nej.
Kommentarer
Postat av: Zeh Awesome
Det kan vara det konstigaste inlägget hittills (Y)
Trackback