kiiimberly

en fin vän påminde mig om gamla tillfriskningstider och fick mig själv att läsa om min berättelse. berättelsen om mig och satan själv, aka anorexian. tiden då hungern var som heroin och mina revben var det finaste jag visste. då det viktigaste som fanns var att jag passade barnkläder tillhörande åttaåringar och att jag skulle kunna nå med mina händer runt min midja. fan vad blöt jag är om mina kinder just nu och fan vad sur jag blir på mig själv när jag blir upprörd över andra problem i min vardag, det är fan ingenting att gnälla över sålänge man är frisk.