kiiimberly

fixeringen
det äckliga ordet som fastnar i spegeln
varför tittar jag och varför finns dom. en äcklig bild av någonting som är så jävla orättvist.
med mina 40 minuter på crossen nästan varje dag och fortfarande inte nöjd
eller det har jag ju aldrig varit
så vad strävar jag efter? varför ger man inte upp?
jo, för fixeringen finns ju där
den finns kvar
som sommaren 2008 på stranden i grekland. 39 grader varmt och jag svettas som en gris tycker jag
men inte lika mycket som dom andra i familjen
varför svettas inte kim?
jo för hon väger för lite
fast så tänkte ju inte jag. det var för mycket. mina armar var ju fortfarande lite för stora och mina ben med och inte tala om min rumpa och.......
med ett bmi på 14.2 tittar jag mig i spegeln och är fortfarande inte nöjd
inser att jag aldrig kommer bli det
så varför längtar jag tillbaks när en  nöjd känsla aldrig existerar? inte vet jag vart vågen skulle hamna nu
för jag vågar ju inte trippa upp med mina fötter på den
vet ju att jag kommer skrika när jag ser det
så lika bra att inte göra det.
jag är ju inte bra på det där längre,
har ingen anledning att få bekräftelse eftersom jag är så dålig på att vara hungrig så varför ska jag titta på nått som inte finns?

det jag tänker på är dom 45, eller kanske 60 minuterna  som jag var så duktig på innan. dom där jag låg kvar på stranden eller i sängen eller vart jag nu var.
utan mat.
för jag kunde ju vara hungrig, det var det jag var så himla bra på.