.
min näsa rann, likaså ögonen och likaså mitt hjärta när jag såg dig.
har nog aldrig känt mig så äcklig och sunkig, förkyld och svettig men du sa att jag var fin ändå för kim, du är alltid fin
och på ett sett har jag aldrig blivit så glad av en komplimang som just då.
just för att det var från dig. just för att jag vet att du aldrig skulle ljuga för mig. att du aldrig skulle lämna mig.
och fick väl en eller tio tårar i ögonen, när jag låg där i ditt knä, inte förkylningstårar då utan kärlekstårar, när jag sa älskling, älskling, älskar du mig så måste du ju le? och du log och du sa det och... och döljde dropparna från mina ögon, genom att borra ner mitt ansikte inåt din mage istället. skrattade lite också. inte för att dölja att jag blev rörd men för att jag var, så jävla, underbart lycklig.
Kommentarer
Trackback
