.
.
.
.
.
.
.
.
kvällen kommer bli finfinfin vet jag.
broccoli till lunch.
kan inte bli bättre.
du kan tjata om dina isbjörnar, det är helt okej faktiskt, tycker mest att du är sjukt söt när du gör det. älskar dig ändå och älskar dig och mig som blir oss.
.
det är bara dom naiva som blir kära
det är bara dom naiva som tror på att två personer kan förenas i kärlek, binda sig samman och stanna kvar där.
men, det är ju inte jag. jag bestämde ju mig.
jag är inte naiv och vill inte vara det, mår bäst av att inte vara där
och varje gång jag tänker på att jag är påväg att bryta det jag har lovat mina vänner
och alla andra runt omkring mig, som sett mig fälla kärlekstårar
går min puls uppåt och har aldrig varit så rädd
över att en annan människa bokstavligen talat går runt med mitt hjärta i sin hand
och att jag inte har kontrollen längre.
fast det är en skillnad. du låter det ligga där, omslutet och säkert, börjar inte klämma på det eller kasta det från den ena handen, till den andra, när du blir rastlös.
låter det ligga där, tryggt och säkert, och låter mitt hjärta bli en fastvuxen del i din hand. en del av din kropp.
dethär är kärleksberättelsen om hur jag räknar glädjetårar med dig
och hur jag räknar dagar och kyssar, tills du kommer råka tappa mitt hjärta igen.
.
varför säger man smörigt? smör är ju gott?
eller ligger det "smöriga" mest i syftet "kletigt"?
vad är det som är negativt med "kletigt" då?
eller kanske i att smör är fett, fett är ju fett eller?
väldigt gott?
vem kom på att man ska ersätta betydelsen "klyschigt" med "smörigt" istället, undrar jag?....
VARFÖR SÄGER MAN SMÖRIGT?
nej det var ju inte det jag skulle skriva om.
mest att inte ens snön får mig på dåligt humör eller tycks framkalla självmordtankar eller andra eremitiska känslor som brukar uppkomma på vintern, när du finns hos mig. jag kom på att det är någon krydda du luktar, din personliga doft. när jag tänker på dig så tänker jag på två stora fina blåa ögon som tittar på mig med respekt och kärlek, vänlighet och allt gott världen plötsligt tycks vilja ge mig. när jag tänker på dig tänker jag på en och annan tupp, snus, älgstockar, judekrig, kineser och andra saker som anses som standard. fast mest tänker jag väl kanske inte så mycket alls, blundar mest och vill sätta karlssons klister mellan våra läppar, mina händer i din nacke och dina händer på min midja.
.
men
med dig kan jag gå på glas, stå på nordpolen utan att frysa, göra sten till guld och kanske till och med få G i franska.
inte ens synen av "till salu"- skylten utanför vårat stora fina hus, propfyllt med 409843 underbara minnen, kan radera leendet från mina läppar när jag har dig i mina tankar.
49 dagar av det nya året har gått och jag har redan fått känna på de två starkaste känslorna som finns.
hat och kärlek.
bestämmer mig med en gång för att leva med/ efter det sistnämnda. gör saker enklare och roligare. fast det bara blir så naturligt när din hand finns i min och när dina ord bildar värdefulla meningar i mina öron. det är det jag är mest nöjd med.
.
.
.
.
hur erfarenheter ändrar personligheter hos människor.
trodde väl på det i både praktiken och teorin,
men visste inte vilken skada det kunde åstadkomma.
jag har känt många känslor men aldrig någonsin någon så stark som denna.
vilket även fick mig att komma fram, till att jag inte har fått känna dom andra fullt ut.
hur en känsla kan verka på kroppen så starkt att den även visar sig fysiskt.
darrar, för att jag inte kan hantera min egen kropp. mina känslor, främst,
men mina händer. mina ben skakar. jag kan inte gå, för min hjärna är för upptagen av
en crash lika stor storleksmässigt jämfört med hiroshima.
kan inte koppla mina reflexer till mina ben som ska röra sig framåt, det går inte.
min hjärna är fortfarande för upptagen. av att påveras av en känsla som inte ska få finnas.
kyla existerar inte, för den ångan av frustration, som min kropp utsöndrar fyller upp.
min röst fungerar inte som den ska, kan inte prata ordentligt eller få ut några ljud
som kan sättas ihop och bilda meningar, som i vilket fall som helst inte skulle leda
någon vart eftersom känslan är för stor för att uttrycka.
jag önskade, och hoppades på, att jag inte skulle få känna någonting,
eller få en person, eller personer, och deras handlingar, att påverka mig så mycket
att jag skulle gå från mitt kimberly till en annan.
jag ville inte att det skulle hända. och jag visste inte att jag ville det förrän det väl hade inträffat.
nu kan jag säga vad lycka är, för jag har känt motsatsen.
nu kan jag känna vad lättnad är, för jag har känt motsatsen.
nu kan jag säga vad kärlek är, för jag har känt motsatsen.
som jag aldrig förr hade känt innan, och som jag aldrig någonsin hade trott att jag faktiskt
skulle få ta del av.
jag hatar att säga det.
men jag har känt hat.
ilska.
i denna graden.
trodde inte att det fanns. inte i denhär formen.
har märkt hur mycket jag har missbrukat de meningar jag har beskrivit när jag har ogillat någonting.
de har inte varit sanna innan, nu, framöver, kommer mina konstateranden och åsikter att få en värd
utfyllnad. "när vattnet rinner över bägarens kant" har kunnat vara en jämförelse, men nu, om någon gång,
passar den som bäst. när frustrationer och agressioner byggs på varandra och man spricker,
till en gräns man inte trodde fanns.
bland det värsta av detta är att jag avskyr, att precis domhär ögonblicken är, sånt som ändrar mig.
som gör mig till en annan person som tar bort alla naiva delar som någonsin finns.
jag vill inte vara en instängd människa som inte släpper inte någon på djupet,
en sådan som inte litar på någonting och tror att människan är ond, egoistisk och girig.
men ni gör mig till en.
jag vill bara lova mig själv att aldrig mera släppa in någon, aldrig mera öppna mig för någon,aldrig mera låta någon person som kommer att göra mig illa, ta del av allt gott som finns inom mig som jag egentligen vill ge hela världen.
mest av allt gråter jag för att det är en omöjlöighet att leva på ett sånt sätt.
.
lyssnar på natalie cole. reminds me om första halvåret som separationsbarn.
.
you're stuck in a moment, and you cant get out of it.
.
en positiv grej är att jag äntligen, äntligen, äntligen, fy fan vad skönt. äntligen är frisk. no bad blood. will stay happy.
.
why cant u just surround me with ur love. with your words. i need your feelings and i need your thoughts.
och åh jag trodde jag kände dig men nej så var det visst inte och var/är kanske påväg men nehej visst är livet så svårt och komplicerat va.
men du du du du du finns där och du förgyller min vardag älskling, du trodde inte att orden var från mig men jo, klart dom är. efter flera månaders grubblande har jag ju konstaterat att jag inte vill säga det till någon annan än dig och det känns så rätt och jag vet att du kommer finnas kvar. det kommer bli du och jag och zucchinifälten i australien och inte ska jag släppa dig eller dina söta ordval eller din prickikaviar.
.
När jag vandrade med mina får var jag lycklig, och jag spred därmed glädje omkring mig. Folk som såg mig komma tog emot mig väl. men nu är jag ledsen och olycklig, vad ska jag ta mig till? jag kommer att gripas av bitterhet och inte våga lita på andra människor, därför att en människa har svikit mig. jag kommer att avsky dem som har hittat nedgrävda skatter, eftersom jag inte hittade min. och jag kommer allltid att hålla i det lilla jag har, eftersom jag är för liten för att erövra världen.
