.

som jag och alla dom har sagt, så många gånger
det är bara dom naiva som blir kära
det är bara dom naiva som tror på att två personer kan förenas i kärlek, binda sig samman och stanna kvar där.
men, det är ju inte jag. jag bestämde ju mig.
jag är inte naiv och vill inte vara det, mår bäst av att inte vara där
och varje gång jag tänker på att jag är påväg att bryta det jag har lovat mina vänner
och alla andra runt omkring mig, som sett mig fälla kärlekstårar
går min puls uppåt och har aldrig varit så rädd
över att en annan människa bokstavligen talat går runt med mitt hjärta i sin hand
och att jag inte har kontrollen längre.

fast det är en skillnad. du låter det ligga där, omslutet och säkert, börjar inte klämma på det eller kasta det från den ena handen, till den andra, när du blir rastlös.
låter det ligga där, tryggt och säkert, och låter mitt hjärta bli en fastvuxen del i din hand. en del av din kropp.
dethär är kärleksberättelsen om hur jag räknar glädjetårar med dig
och hur jag räknar dagar och kyssar, tills du kommer råka tappa mitt hjärta igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0